Erkännandet

Jag funderar på om jag ska bli singel igen. Jag har en lång tid tvivlat på mina känslor och nu då jag skulle ha möjlighet att flytta till pappan, så vill jag inte göra det! Singel forever?
22.09.2013 kl. 14:46

Sköna sommar

En vecka kvar tills vi har fem veckor tillsammans! Längtar!

10.06.2013 kl. 22:19

Njutningen

Fyra lediga dagar, fem sköna nätter. Pappan och jag.

26.03.2013 kl. 23:29

Drömmarna

Kommentarerna på inlägget hopplösheten fick mitt undermedvetna att sätta igång en process. Jag har tänkt igenom alternativa framtidslösningar och sedan diskuterat igenom vår framtid med pappan. Det var ingen trevlig diskusson eftersom samtalet även berörde hopplösheten vi känner emellanåt och en eventuell separation. Som tur är, så är känslorna vi har för varandra så pass starka att en separation är otänkbar. Vi har nu kommit fram till en "plan" för hur vi ska leva vår närmaste framtid. Mycket väl medvetna om att livet sällan följer de planer man gjort så känns det ändå skönt att veta att vi drömmer om samma saker och att dessa drömmar innefattar något så tråkigt, men samtidigt något alldeles underbart, som familjeliv.

12.02.2013 kl. 12:39

Tur i oturen

Jag och pappan fick ett par bonusveckor tillsammans på grund av* att han skadat sig i sportens värld. Denna vecka tar jag hand om både senior och junior och nästa vecka får jag sällskap i storstan av pappan. Låt så vara att jag jobbar flera timmar per dag, men att få sova tätt intill min kära är ändå något av det skönaste som finns. Dessutom har vi inga problem överhuvudtaget då vi får vara tillsammans. Problemen orsakas av distansen och då vi är på skilda orter går det inte många dagar före missuppfattningarna och sura minerna dyker upp. Ska därför försöka njuta lite extra nu även om vår tillvaro denna vecka kretsar kring att jag sköter jobb, hushåll, pappan och barnet. Pust.

* eller kanske tack vare?
23.01.2013 kl. 10:02

Hopplösheten

December kom och gick och jag har fått tillbringa rätt mycket tid med den underbara pappan. Vi har ännu några dagar tillsammans före vi måste skiljas åt igen. Nästa gång vi får umgås mer än tre dagar på raken är över påsk. Jag är redan helt förstörd över detta faktum. Jag vill inte återgå till att leva i ett distansförhållande. Usch och fy. Det har varit så himla skönt att få somna och vakna i pappans armar, att få krama honom vilken tid på dygnet jag velat och att bara få njuta av varandra - nästan till lust och leda. Ack, så jag är kär!

Jag har alltså inte hittat något jobb. Det är svårt att söka jobb på en liten ort där alla andra sökande får jobb via sina nätverk. Jag är en nobody här, en nobody som dessutom är överkvalificerad för de flesta jobb som erbjuds. Hopplöst. Jag och pappan försöker intala oss att jag nog snart hittar mitt drömjobb, men det är svårt att tro på det då det knappt finns några lediga jobb att söka. Vi känner båda att vi snart inte orkar med alla de utmaningar som den geografiska distansen medför. Som tur är, går ju våren relativt snabbt och efter det får vi tillbringa några sommarveckor tillsammans igen. Vi har redan bokat in en semesterresa på tumis direkt vi båda får ledigt från våra jobb i juni. Allt för att försöka hålla upp humöret.

Äh. Drar streck på min något hopplösa och uppgivna kärleksrapport här. Vi hörs då vi hörs. Förhoppningsvis är jag lika kär då. (Men det tror jag nog att jag är. Blir ju kärare för varje dag som går, om än det känns tufft emellanåt.)
02.01.2013 kl. 21:19

Längtan

Blev glatt överraskad över att någon ännu minns den (före detta) eviga singeln. Nyfiken undrade hur det går. Jo, tackar som frågar. Det går fortsättningsvis bra för mig och pappan. Tyvärr har inget lämpligt jobb dykt upp för mig ännu, så vi lever fortfarande särboliv. Vi träffas tre av fyra veckoslut och däremellan längtar vi efter varandra. Just nu ser vi båda framemot att få fira vår första jul tillsammans. För första gången någonsin längtar jag inte långt bort* över jul, utan jag längtar efter att få äta pepparkakor tillsammans med min lilla familj.

* till varmare breddgrader
23.11.2012 kl. 18:47

Lyckan

Efter ännu ett underbart veckoslut med pappan är jag lyckligare än någonsin tidigare. Det känns som om vi båda har hittat rätt.
16.10.2012 kl. 16:07

Praktikaliteter

Pappan och jag har bestämt oss för att bli samboende och vi har redan fört en del av mina saker till hans och barnets hem. Det känns bra att jag inte endast är en gäst hos dem, utan att jag och mina saker så småningom blir en del av hemmet. Nu återstår att få ett nytt jobb så att jag helt och hållet kan flytta. Det tär på alla involverade att jag är hos dem bara några dagar i månaden. Barnet är konfunderat över att pappas flickvän dyker upp som gubben ur lådan bara ibland och mina och pappans känslor sväller över åt alla håll och kanter mellan varven. Jag medger att det är svårt, ibland till och med riktigt svårt, att vara tillsammans med någon som har barn och dessutom bor flera hundra kilometer ifrån mig. På gott och ont tvingas vi att diskutera saker som ett nykärt par (utan barn involverat) inte behöver ta ställning till. Det är en ordentlig prövning för våra känslor, men vi är båda övertygade om att det kommer att komma något mycket bra ur alla de diskussioner vi för. Framtiden ser således ljus ut för den föredetta (eviga) singeln.
01.10.2012 kl. 11:51

Distansen

Det är ett stort* antal kilometer som skiljer mig och pappan åt. Distansen har börjat äta upp mig inifrån. Det finns bara en enda lösning på hur vi ska få vara tillsammans mera och det är att jag flyttar till hans stad. En mycket liten stad där även mamman till hans barn bor. Vill jag? Ska jag?

* Vi talar om hundratals kilometer.
05.09.2012 kl. 09:50

Back on track

Vi har rett ut vår första storm och jag känner igen ett inre lugn. Jag vågar lita på hans känslor och jag räknar minuterna tills vi träffas nästa gång*

* vilket vi gör ikväll, jeeee!
23.08.2012 kl. 11:21

Bakslaget

Pappan har under de senaste veckorna då vi inte träffats tänkt alldeles för mycket. Han har blivit osäker på vår framtid och även på sina känslor för mig. Han är konfunderad och vilsen. Hans osäkerhet kom som en chock för mig. Jag är både rädd och ledsen. Känner så väl igen det här. Jag vill inte vara med om det igen.
13.08.2012 kl. 14:03

Framtidstankar

Vi har spenderat nästan all ledig tid tillsammans i sommar och vi har haft det underbart, både på tumanhand och tillsammans med det lilla barnet. Det går så pass bra att vi talar om att flytta ihop. Har den eviga singeln äntligen hittat sin prins?
01.08.2012 kl. 15:44

Sommarkänslor

Min och pappans kärlekssemester var underbar och snart åker vi iväg på familjesemester. Det känns som den bästa sommaren (hittills) i mitt liv!
30.06.2012 kl. 21:36

Mamman

Min pojkvän (!) har ett ex. Denna ex är alltså mamma till det lilla barnet. Just denna ex har hittills visat sig vara väldigt flexibel. Jag hoppas att det håller i sig och att relationen till henne fortsätter lika smärtfri som den varit hittills. Hon erbjuder sig att ta hand om barnet även om det inte är hennes tur bara för att jag och pappan skall kunna ses. Detta betyder att jag får träffa pappan även detta veckoslut! Underbart!
14.06.2012 kl. 15:40
Den här bloggen föddes då jag efter några år av singelliv kände att jag behövde ventilera mina tankar och känslor någonstans. Jag ville gärna hitta en man, men han fanns ingenstans.

Jag hittade min rätta för snart ett år sedan och jag står nu i valet och kvalet mellan att låta bloggen finnas kvar eller att avsluta även denna del av "mitt eviga singelliv".

Senaste kommentarer

11.11, 14:21Erkännandet av
14.10, 12:01Erkännandet av
30.09, 21:52Erkännandet av ensamma mamman
26.09, 09:14Erkännandet av
29.08, 12:48Sköna sommar av